Blogg

Vad skall man säga? (6 Maj 11.08)

När någon man känner väl förlorar ett barn stannar tiden liksom upp. Det ofattbara hände onsdag kväll för min landsmaninna Gitte Allaire och hennes man Philippe. Parets bostad på träningsanläggningen Grosbois utanför Paris brann upp som följd av en explosion i ett garage, och deras 20-åriga son miste livet. Jag nåddes av nyheten torsdag morgon, när jag pratade med gemensamma vännen Gerad Forni, som tillbringat hela natten med det förtvivlade paret Allaire. Vad gör man i en sådan situation? Det finns ju ingen tröst att förmedla. Det blir bara tomt......

Livet går trots allt vidare, och så även travsporten, där det hela tiden händer saker, om än mindre dramatiska. På söndag skall Stefan "Tarzan" Melander starta sina 12 ostartade 3-åringar i samma lopp på Eskilstuna. I det sammanhanget förstår jag inte sportchefen Michael Wallins självömkan. Han har gjort en tavla, so be it! När sådant händer måste man försöka få det bästa ut av det, men den möjligheten missade Micke. För det första borde han ha skrattat åt det hela, medget sitt misstag och medget att han uppfattat problematiken. Därefter borde han ha kört loppet för de "rätta" hästarna (med startprissumma upp till 798.000 kr) i alla fall, även om ingen av dessa - på grund av propositionens utseende - kunde kräva att få starta. Men ur ren prestigesynpunkt hade det varit bra. Att det inte finns pengar, köper jag inte. Eskilstuna har säkert över 250 lopp kvar att köra i år och någon liten slant går det alltid att hitta här och där.
Att ATG tar bort spelet i "Tarzan-loppet" tycker jag däremot är helt OK. Inte att jag misstänker Tarzan och hans elva "catchisar" för att köra på spel, men det är lätt att en massa skitsnack skall uppstå i det här fallet.

Apropå hitta pengar i prisbudgetten: Travbanan i danska Odense skall i befindlig prisbudget ha hittat 400.000 danska kronor till ett storlopp för 5-åriga ston, som skall köras den 18. September med 200.000 till segraren. Detta är mig däremot obegripligt. Det finns inte så många danska 5-åriga ston, och jag tror inte at de utländska som skulle tänkas delta har förmågan att locka storpublik och hög omsättning, vilket krävs i detta fallet. Dessutom är banan redan värd för det danska mästerskapet för ston, som körs nu på söndag med 100.000 kr. till segraren. Därmed är det högre doterad än det anrika sedan 1917 Mesterskab for Danmark (numera DM), som köres med 75.000 kr. till segraren.
Jag förstår överhuvud tagit inte all denna sto-hysteri. Självklart måste man hjälpa stona till att i sina kortare karrierer ha möjlighet att vinna hyggliga pengar, men grundläggande tycker jag att prispengar måste fördelas efter förmåga på tävlingsbanan.
Upplägget med det svenska SM på Åby är helt värdelöst. Det öppna svenska mästerskapet och Sto-SM körs med samma förstapris, från och med i år 600.000 kr. SM körs över 2640 meter och Sto-SM över 2140 meter. Skulle Ina Scot ha tävlat nu i stället för för 15 år sedan skulle hon aldrig ha blivit svensk mästare fast hon är landets bästa häst. Hon skulle naturligtvis ta de 600.000 i enklare motstånd på den kortare distansen.
Nej, slå ihop de båda loppen till ett SM med 1.000.000 kr i förstapris och kör sedan ett Sto-SM med 200.000 i förstapris en annan dag. Det ger de bästa stona möjlighet för att vinna båda mästerskapen och bereder hyggliga slantar till de övriga.

Travtribunalen er ett bra och roligt initiativ, tycker jag. Men jag undrar hur man har fått ihop medlemmarna i tribunalen. Det är Kanal 75-chefen Per Carlsson, som administrerar det hela, och hans medarbetare säger, att endast Carlsson vet hur det funkar. Och han håller korten tätt intill kroppen. Medarbetarna tror att 100 internationella journalistar har fått erbjudandet att vara med och att 38 tackat ja. Hur han då kan missa dansken Karsten Bønsdorf är mig en gåta. "Bønse" är en av de mest estimerade internationella travskribenter med fasta uppdrag för bland annat USTA Newsroom och var under många år chefredaktör på den danska motsvarighet till Travronden, Væddeløbsbladet. Vilka de två danska representanter är avslöjas inte. Och två stycken malteser har man hittat....
Att det finns oseriösa deltagare i tribunalen ses av vissa svarsalternativ, vilka naturligtvis också ligger det annars beundransvärdiga initiativet i fatet. Sedan är flera av koringarna faktisk överraskende för mig. Personligen tycker jag att Solvalla är världens bästa travbana, men att tribunalen in plenum var av samma uppfattning är en lite av en (positiv naturligtvis) överraskning.
Fabrice Souloy är enligt tribunalen världens bästa travtränare. Är det på grund av han stora resultat med unghästar? Att han är utomordentlig med äldre hästar som han fått in i träning råder det ingen tvivel om, men ändå måste man väl vara lite mer komplex som tränare för att kunna betitlas världens bästa.
Souloys kusk Jean Michel Bazire är världens bästa körsven. Hur kommer man fram till detta? Jag tror via fel väg. Man borde i tankarna sätta upp alla tänkbara kandidater i fyra lopp på Hagmyren, fyra lopp på Vincennes, fyra lopp på Yonkers och fyra lopp på The Meadowlands och bara med lokala varmblodiga travare. Skulle Bazire få flest poäng? Knappast. Då skulle killar om Örjan Kihlström, Birger Jørgensen, Jorma Kontio, Heinz Wewering eller kanske Tim Tetrick nog vara före. Jag gillar Jean Michel Bazire, både som människa och som den oerhört hårdt arbetande yrkesman han är. Men för mig är han tills vidare en niche-kusk, som passar bra (och bättre än de än de flesta) i vissa sammanhang. Det finns så otroligt många bra körsvenner i världen, och skillnaderna är marginella. Killar som Adielsson, Bellei, Björn Goop, Pierce, Sears, Johnny Takter och Bazires landsman Franck Nivard är några.
Att Stig H Johansson är tidernas bästa travtränare är jag rätt så övertygat om, men det är svårt att jämnföra över olika generationer. Hur bra en tränare var till exempel Billy Haughton? Eller Charlie Mills?

Det verkar härska en viss desparation bland landets hingstägare. Avelshingstar erbjudas till (jämnfört med tidigare) rena reapriser. Ingen överraskning för mig. Levande föl avgifterna har genom de senaste 25 åren varit på tok för höga, och reaktionen kommer nu. Vad jag inte fattar är att STC inte i stället för att lägga sin energi på att diska framställda hingstar till höger och vänster haft lite koll på, vad de godkända har tagit betald. Ta en hingst som Flirtin Man. Han kostade 50.000 sek i levande fölavgift när han debuterade i svensk avel för tre år sedan. Redan året efter - alltså innan de första fölavgifterna förföll till betalning - sänktes han till 38.000 kr. Hur tro ni att det känns för den som måste slanta upp 50.000 senare på året. Nu, i sin fjärde avelssäsong, är Flirtin Man nere i 20.000 kr!! Detta är helt enkelt käpprätt åt helvete!
Jag tycker, att man skall göra så här från STC:s sida: Ställa krav på att en levande fölavgift aldrig får sänkas, bara höjes. Det skulle medföra, att nya hingstar skulle erbjudas till vettiga priser, och skulle de få framgånger i aveln då kan man höja senare. Vissa vill påstå, att då är det inte möjligt att finansiera nyinköp av (dyra) amerikanska hingstar, men vad skall dessa hit och göra, om de inte blir efterfrågade?

Amerikanske Arch Madness kommer till Oslo Grand Prix och Elitloppet, vilket är bra. Vad som är mindre bra är, att hästens tränare Trond Smedshammer har gjort klart med en svensk kusk, när han vet att strävar efter att få genuina ekipage hit. Alla älskar dessa amerikanska drivers även om de av och till gör bort sig. Det är ju en viktig bestånddel av Elitloppet. Därför känns det lite surt att få läsa detta i en norsk tidning. Brian Sears, som kör Arch Madness i större lopp i USA, har aldrig kört utanför nordamerika. Han är en gudabenådat kusk och vill givetvis vara en tillgång för vårt största lopp. Nu blir det oavsett nog svårt att övertala den gode Sears, eftersom han har en mycket bra pacer i ett 500.000 dollars-lopp på Meadowlands samma helg, men än får vi inte ge upp hoppet helt. Observera att detta inte är vänd emot Björn Goop som fått förfrågan om att köra.

Till slut vill jag ta upp en av mina gamla käpphästar: Jag såg, att Peter Jarvén kvalat in två hästar till Sverigeloppet i monté. Men har får inte rida finalen eftersom han är avstängd. När skall man ändra reglerna till att ge inkvalade körsvenner och ryttare möjlighet att delta i finaler (gäller till exempel Rikschampionatet, Guldklockan mfl) de är inkvalade till? Detta bör naturligtvis bara gällar, om avstängningen uppstått genom "vanliga" förseelser som tjuvstartar, trängningar, lättare drivningsförseelser. Vid dopingfall, djursskyddsbrott och andra grövre saker bör dispens naturligtvis inte ges.

 Spændende tid venter for Lunden (26 November 2010 10.31)

For nogle år siden var jeg i to (korte) omgange med i bestyrelsen for Det Danske Travselskab, som driver Charlottenlund Travbane. Men jag måtte allerede efter første omgang indse, at det var uholdbart at have bopæl i Stockholm og samtidig være bestyrelsesmedlem i Lunden, selvom Generalforsamlingen havde sanktioneret det. Som bestyrelsesmedlem er man nødt til at være tilstede på næsten samtlige løbsdage, og man bør også være tilgængelig på øvrige dage. Under min anden bestyrelsesperiode havde jeg desuden meget svært ved at få gehør for mine synspunkter, hvilket ledte til, at jeg forlod bestyrelsen i førtid en måneds tid før det pågældende års generalforsamling.
For en god måneds tid siden fik jeg en forespørgsel om jeg ville være med i en ny bestyrelse, som ville træde til, hvis den siddende skulle blive væltet ved en ekstra indkaldt generalforsamling. Principielt sagde jeg ja, men af oven nævnte praktiske grunde takkede jeg nej. Jeg var desuden skeptisk til om Generalforsamlingen ville vise den siddende bestyrelse sin mistillid. Det meget omtalte og vellykkede frasalg virkede som et tungt vejende argument for at lade Klaus G Jensen's bestyrelse overleve.
Men i mandags blev bestyrelsen med en ret kraftig majoritet væltet, hvilket var en glædelig overraskelse. Nok synes jeg, at frem for alt Klaus G gjorde et strålende arbejde med frasalget, som faktisk gjorde DTS gældfrit, men en bestyrelse kan ikke bare overleve på de gode ting den HAR gjort, den kan også falde på de ting den IKKE HAR gjort. Og jeg holder med om, at der findes en række punkter, hvor den afgåede bestyrelse har fejlet fatalt.
Aftalen med de mange onsdagsløbsdage på Lunden nævnes som en tung årsag til Klaus G-bestyrelsens fald. Jeg har har den opfattelse, at aftalen har to sider. Den positive side er de forhøjede præmiesummer, den øgede eksponering og fremfor alt de øgede indtægter, som dansk travsport som helhed kan forvente. Den negative side er, at Lunden isoleret set kan rammes rigtigt hårdt. Banespillet kommer i det mindste initielt at synke kraftigt. De forhøjede præmiesummer lokker flere gæsteheste til, og det er yderst sandsynligt, at Charlottenlund-trænede heste i 2011 kommer at tjene betydeligt mindre penge på hjemmebanen end i 2010. Her burde den afgåede bestyrelse have reageret ved at kræve kompensation. En sådan kunne være, at et antal løb, for eksempel amatør- och jockeyløb og de to laveste klasser, udelukkende er forbeholdt for heste trænede på Sjælland. Jag HADER protektionisme, men her er det virkelig på sin plads. De seneste års travpolitik har medført en total drænering af hesteejeri og travræneri i Nordsjælland og det nordkøbenhavnske område, og en redningsplan burde for længe siden have været igangsat. I stedet har man "lykkedes" med at blive af med træningsretten på Lunden fra 2013, og man har ikke haft held til at få genetableret en løbssekretariatsfunktion på Lunden, og jeg tror heller ikke at man har anstrengt sig specielt meget. Resultatet er blevet, at det område, som oprindelig forsynede Lunden med hesteejere, tilskuere, sponsorer, er blevet en hvid plet på travdanmarskortet.
Der venter den ny bestyrelse en meget stor arbejdsindsats med netop disse yderst vigtige punkter, men der er meget andet at tage tag i. Jeg tror, at visse af de nuværende medarbejdere og konsulenter får det hedt om ørerne, når den nye formand Peter Wilhelmsen og hans bestyrelsesmedlemmer tager fat. Lundens image er noget flosset, men det kan der rettes op på med en målindrettet ledelse.
Jeg tror ikke, at den nye bestyrelse skal lægge så meget tid på at ansætte en ny direktør under den første tid. Det er meget vigtigere, at man finder frem til en virksomhedsplan, som man senere kan give en ny direktør at arbejde efter. Det betyder meget arbejder for Wilhelmsen & Co., men det tror jeg, at de er beredte på. Jeg synes i øvrigt, at den ny bestyrelse har en spændende sammensætning med en blanding af relativt unge self-made-men og erfarne travfolk. Jeg tror, at Jørgen Sthelis bliver en vigtig medspiller til Peter, Mark og de andre yngre. Jeg opfatter Sthelis som en rolig, analytisk fornuftig og fremfor alt prestigeløs mand, som kan travsporten og alle dens facetter.
Jeg ser med spænding frem imod de kommende måneder. Det er på tide, at Lunden atter får en selvstændig profil, og jeg opfordrer alle til at støtte den nye bestyrelse i dens vanskelige arbejde.

Elitloppsblogg: Skrämmer vi bort utlänningarna? (04 Juni 10.19)

För en liten stund sedan landade de Nordamerikanska Elitloppsdeltagarna Define the World, Enough Talk och Lucky Jim på JFK-flygplatsen i New York. Trion lämnade Europa i går kväll på ett flyg från Liége i Belgien utan att ha fått en enda krona med hem från Stockholm. Inget bra betyg för mig som internationell rekrytteringsansvarig att vi för andra året i följd hade 7 svensktränade hästar i Elitloppsfinalen och inte heller något bra betyg för de som skulle förvalta de utländska hästarnas chanser i vårt största lopp, tränarna och körsvennerna.
Varför blev det så? Andy Miller (Lucky Jim), en av de mest skickliga i sitt hemland, kom fullständig bort och såg direkt handlingsförlamad ut. Paul MacDonnell (Define the World) borde ha känd mera till Beanie M.M. och ha släppt direkt. Då kunde dessa två ha varit etta och tvåa. Nu blev han fast bakom en trött Beanie, som han själv hadde tvingat till en 1:07-öppning. Enough Talk kom trots en svensk körsven och ett bra startspår inte till på upploppet. Små marginaler alltså, men också sådana marginaler, som våra svenska toppkörsvenner alltid utjämnar.
Samma sak med de franska hästarna. Oyonnax uppträdde plötsligt som en tok, något vi inte sett från hans sida tidigare. Nimrod Borealis hade tydligen känning av en skada som blev kännbar efter försöksheatet.
Italienskan Ilaria Jet var ruskig bra i sitt försök. Jean Michel Bazire, kungen av Vincennes, som själv var totalt bortkommen på Solvalla för 10 år sedan, har nu även tagit Solvalla i sin besittning. Tyvärr visade Ilaria Jet återigen, att hon inte är en häst för två heat samma dag.
Jag får ofta förslag på att sätta upp svenska toppkörsvenner på de utländska gästar, och jag kan hålla med om, att en hel del av dessa skulle kunna ha uppnådd betydligt bättre resultat med kuskar, som är mer vana med den svenska körstilen, i sulkyn. Men samtidigt har vi under sett utländska körsvenner förvalta sina chancer bra. Wally Hennessey, Giampaolo Minnucci, Ron Pierce, Tim Tetrick för att nämna några. Jag tycker fortfarande, att det är viktigt med en internationell prägel, och den tror jag är i farazonen om framtidens Elitloppsförsök bestrids enbart av svenska toppkuskar, dem vi ser var enda onsdag på Solvalla och lördag på V75. En bit av Elitloppets magi skulle försvinna. Jag hoppas att vi inte skrämmer bort potentiella utländska gäster med vår dominans, och jag är övertygat om att vi snart ser en ny utländsk Elitloppsvinnare. Hälften av de senaste tio års vinnar har faktiskt varit tränade och körda av utlänningar.
Det var som vanligt en del turer runt Elitloppet, som väckte uppmärksamhet. Att vi för andra året i följd skulle kunna arrangera flygtransport från Frankrike var en högoddsare för mig. Men da Oyonnax-ägaren monsieur Ahrés på eget initiativ klev in i leken och la upp pengar på bordet, kunde en finansiering snabbt komma på plats. Solvalla bodrog som förra året med ett belopp motsvarande landtransport, resten stod hästägarna för.
Utan flygtransport hade vi inte fått uppleva Prince de Montfort's fantastiska världsrekord i montéloppet. Han travade samma tid som Elitloppsvinnaren 1:10.5a! För én som på början av 90-talet var med och kämpade hårt för montésportens etablering värmde den uppvisningen naturligtvis extra mycket.
Det var mycket turer kring Arch Madness och hans vara eller inte vara i Elitloppet. Det skrevs många spaltmilimeter om händelsen, dock var det endast én person som vet exakt vad som hände på riktigt - gissa vem! - men det var ingen - ingen! - som hörde av sig för att få veta bakgrunden. Jo, hästens ägare Barry Goldstein. En gentleman som varit med i travet under många år. Han var bland annat president för hedangångne travbanan Roosevelt på Long Island under 30 år. Jag berättade det nöjaktiga händelsesbeloppet för honom, och han sade sig nöjd med detta. Ironisk nog så har Goldstein en koppling till Ilaria Jet, som kom in i loppet i stället. Goldstein är uppfödare och var under tävlingskarriären ägare till Toby's Taxi - mamman till Ilaria Jet!

Nu bliver jag snart riktigt arg! (22 April 17.09)

Det händer inte sällan att någon journalist beskriver vissa Elitloppshästar som "flagghästar". Oftast är det hästarna från Australien och New Zealand som får detta epitet. Till och med travets facktidning Travronden har använd sig av uttrycket. Konstigt nog dyker det aldrig upp under tiden hästarna tävlar här men väl i efterhand. Senast idag skriver Erik Ersson på Travnet: "Koch och Stenby gillade ju att ta hit chanslösa hästar fra Oceanien....."
Först och främst så är det lite orättvist att gå i köttet på Stenby eftersom han bara har varit inblandad i én av dessa "chanslösa hästarna" (Sundions Gift). Sedan vill jag göra ett försök på att uppfriska era minnen lite:
Den första chanslösa hästen från Oceanien var New Zeeländskan Pride of Petite 1996. Det var första gången någonsind att en häst från down under kom direkt till Europa för att tävla. Egentligen skulle en australiensisk häst vid namn Wagon Apollo (tränat af Chris Langs fader Graeme Lang) ha varit med, men den blev sjuk, och i stället erbjöd sig en NZ-tränare vid namn Don Hayes att följa med med sin Chiola Cola. Hästarnas besök väckte enormt intresse. Redan när de landade på Kastrup ombord på Singapore Airlines Boeing 747:a fanns det fotografer och journalistar på plats. Sedan var det närmast dagligen exponering i tidningar och TV. Också Don Hayes visade sig att vara av stor mervärde med sitt happy-go-lucky-beteende.
Pride of Petite debuterade i Oslo Grand Prix med sin tränare Mark Purdon i sulkyen. Mark hade visserligen tränad mycket i kortvagn, men han var inte helt förtrolig den skandinaviska körstilen. I hvilket fall som helst kom han på upploppet i ett starkt anfall, som slutade i galopp ca 100 meter före mål. Det är nog ingen tvekan om, att om inte Pride of Petite rent av ha vunnit, så hade hun minst blivit tvåa till vinnande Ina Scot, som vid det tillfället satte nytt världsrekord för ston på medeldistans! Purdon tog på sig misären; han höll på att flytta en sidostång och lyckades inte stötta sin häst. Pride of Petite chanslös?
I Elitloppet blev Pride of Petite trea i sitt försök och sexa i finalen. Hon travade 1.12.3a - den snabbaste tid av ett sto i Europa det året!. Chanslös?
Sedan blev hon även trea i ett välbesatt Copenhagen Cup, innan hon reste hem. I övrigt sponsrades en stor el av kostnaderna för de två NZ-hästarna. Vilken miss att ta hit denna flagghäst!

Ett och ett halvt år senare kom nästa flagghäst, australiensiske Knight Pistiol, där ägarna själv tog en betydande del av kostnaderna. Här var även Bergsåker, Sörlandet och Åby med och delade på kostnaderna. Knight Pistol kom hit en lördag i Augusti 1997 och fick redan dag 1 en kraftig korsförlamning. Nästa lördags premierestart i Sundsvall Open Trot var allvarligt i fara, men ägaren Russell Edwards och körsvennen Kerryn Manning ställde upp. Knight Pistol var naturligtvis inte på topp och slutade sjua i tiohästarsfältet, men i skymundan travade han den snabbaste sistakilometern av samtliga. Någon dag efter skrev en journalist - jag har tyvärr glömd vem det var - att jag borde sluta med det jag höll på med, när jag kunde dra hit sådanna skithästar.
Lördagen efter reste Knight Pistol till Sörlandets Travpark i Norge för att möta landets nationalsymbol Gentle Star, som på den tidspunkten räknades som Europas bästa häst. Knight Pistol spurtade ner Gentle Star under en kollosal jubel. Bra gjort av en chanslös flagghäst!
Knight Pistol var sedan med i Åby Stora Pris. Fra dödspositonen kvalade han in till finalen, och jag kommer så tydigt ihåg en begeistrad Remy Nilson, som efter försöket sade, att den hästen kann vinna finalen...!
Det blev dock fel för Kerryn i finalen, men två veckor senare blev hon trea med sin häst i Frances Bulwarks lopp, som då var ett relativt stort lopp. Äntligen var han femma i Grosser Preis von Hamburg efter startgalopp. "The Terminator", som valacken kallades, gjorde sin sista start i Fyra Kilometer på Solvalla, men då hade han tappat formen.
Knight Pistol och Kerryn Manning var ständigt uppvaktat av pressen, och paret fick enormt med TV-tid. Kerryn åt surströmming i TV, Kerryn sa "that's not a nöjf, this is a nöjf!" i TV, Kerryn körde Harley Davidson i TV, och Kerryn blev inbjuden till att köra lopp i hela landet. Vilket misstag att ta hit Knight Pistol. Vi ber så hemsk mycket om ursäkt!

Året efter (1999) kom en riktig chanslös flagghäst till Sverige: Den startsnabbe Special Force (NZ), som missade att gå till Elitloppsfinal, men som innan hade vunnit et vanligt snabblopp på Solvalla och som två veckor senare var trea i Copenhagen Cup, innan han i midsommar vann Kalmarsundspokalen på nytt banrekord 1.11.8a - ett rekord som stod sig i fem eller sex år tror jag. Sedan blev Special Force efter startgalopp trea i en Gulddivisionsfinal på Romme, där till och med belackarna tyckte han gik ett sanslöst lopp efter galoppen. Som sina föregångare fick Special Force väldigt mycket uppmärksamhet i media.

Sedan blev det 2001 dax för Lyell Creek, den bästa australasiske hästen genom tiderna. När han gick sitt första träningsjobb på Solvalla var trängseln bland alla kamarateam nästan enorm. Alla ville komma nära "The Freak" och uppmärksamheten fortsatte som vanligt hela månaden. Lyell Creek började med att vinna ett snabblopp på Solvalla för Torbjörn Jansson. Sättet han vann på från dödspositionen gjorde, att man insåg, att han skulle ha chans i Elitloppet, även om han naturligtvis var en chanslös flagghäst. Inför Elitloppsstarten fick körande Anthony Butt av alla experter (jag själv inkluderat) rådet, att ta rygg på sluggeren Etain Royal. Så skulle han bli framdragen till ett underbart slagläge. Nu visade det sig, att Etain Royal inte ens kunde följa med, och Lyell Creek var sista häst 400 meter kvar. Sedan valde Butt att försöka invändigt, men körde tyvärr fast sig.
Efter en tredieplats i Copenhagen Cup gick Lyell Creek till USA, där han från Augusti och knappt ett år fram vann 1 miljon dollars, travade 1.09.4 som vinnare och vann Su Mac Lad Trot. I sanning en chanslös flagghäst.....

Senare hade vi argentinaren Chucaro Ahijuna, som tyvärr galopperade från start i sitt Elitloppsförsök, men innan hade den exotiske valacken fått en helsida i en stor kvällstidning som "Maffiahästen" och massvis med annan omtala. Vem vill inte se en sådan häst? Australiensaren A Touch of Flair kom från en imponerande 1.10.0-seger på The Meadowlands, men blev sjuk under uppehället i Stockholm och reste sig aldrig igen.
Senast har vi sett Sundons Gift. Resultatet var pauvert, och jag skall inte försöka ursäkta honom alls. Vill dock påpeka att han med ett undantag enbart startade från spåren 7 och 8, vilket gjorde det hela extra svårt för en stänkrädd häst utan egentlig startsnabbhet. Ett par andraspår hade givetvis förbättrad hans resultat avsevärd.
Eftersom vi har denne den senaste chanslösa flagghästen så klart i minnet, tänker jag fråga de som kan svara på detta: Vilken annan Elitloppshäst 2009 fick så mycket pressexponering (framför allt i TV) som Sundons Gift. Vad tror ni det skulle ha kostat om svensk travsport hade fått köpa all TV-tid?
Sedan én sak till: Det är ju inte sådan, att det är Elitloppsfavoriten som får lämna sin plats för de chanslösa flagghästarna. Det är den 16:e hästen! Sedan svarar ni mig på: Vilken 16:e häst i Elitloppet eller vilken häst, som inte fått plats i Elitloppet på grund av flagghästarna (inklusive Rydens Sensation) kunde ha genererad mer uppmärksamhet än dessa? Jag vet svaret!


Olympiatravet måste ses över (18 April 19.43)

Jag var inte på Åby går, även om jag i pratiken kunde ha varit det. Min USA-resa blev ju inställd på grund av askmolnet, så jag kunde ju ha satt mig i bilen och kört till Göteborg. Men nu stannade jag hemma på gården hos hustru, barn og hästar och njöt av den nyvundna ledigheten.
Jag har varit på många Olympiatrav genom åren, och förutom stor travsport finns det ytterligare en gemensam nämnare för alla Olympiatrav-dagar: Dåligt väder! Visserligen skiner solen ofta, men ändå är det alltid svinkallt, och blåsten (stormen) går rakt igenom märg och ben. Så var det, när Sugarcane Hanover gav sin makalösa uppvisning i 1988 (jag har aldrig fryset så mycket i mitt liv!). Eller också är det som när Rival Damkær vann, snöstorm.
Olympiatravet är ett fenomenalt koncept, men jag tycker att placeringen på Åby drar ned på totalkvaliteten. För det första envisas banan med sin open stretch, och loppet i går hade definitivt körts helt annorlunda utan snikspåret. Det är inte ett internationellt storlopp värdigt, och bara av den grund borde en annan bana få ta över. För det andra är det som nämnd nästan garanti för någon form för vidrigt väder, när vi talar Göteborg och April. Att flytta loppet i tid är omöjligt, så det vore bättre att flytta evenemanget. Helst till Solvalla om man fråger mig, men det finns givetvis andra alternativ. Eskilstuna till exempel. Där har vi en bana som verkligen förmår att få fart på sina evenemang. Nackdelen är, att det är längre till Europa och långt till flyget, men det är nära landets huvudstad och i et område, där det vanligtvis råder mildare väderlek i April.
Som kompensation för Åby kunde man från centralt håll uppgradera Svenskt Mästerskaps-dagen i Oktober. SM förtjäner mycket högre prestige än det har nu. Förutsättningen skall naturligtvis vara att loppen körs utan open stretch, vilket jag är övertygat om kommer att hända redan från och med i år.
Förstå mig rätt, jag vill inte Åby något ont, men jag vill Olympiatravet väl, och det förtjäner inte att år efter år blåsa och/eller snöa bort.

Apropå Eskilstuna så kommer banan nu att "stjäla" två stortränare från Solvalla, Per Lennartsson och Roger Walmann. För en Solvalla-man känns det naturligtvis inte bra. Jag är stor tillhängare av en banindelning. Vi skall ha Solvalla-tränare, Eskilstuna-tränare, Färjestads-tränare osv. Men jag tycker inte om den nuvarande fördelingsnyckeln, där man går efter postnummer eller telefonriktnummer. Jag tycker att man skall göra en praktisk indelning. Fråga tränarna vilken bana de önskar att tillhöra utan att ge valet helt fritt. Goop'arna som Åby-tränare är till exempel helt orimligt, så även Björn Linder som Solvalla-tränare.
Eftersom jag känner min egen trakt bäst, skulle jag kunde tänka mig att tränare i randområden som Stjärnhov, Sala, Heby, Tystberga och Björklinge skulle kunde få välja bana. Det skulle också medföra restriktioner. För exempel, att du enbart får kvalificera dina hästar på den bana du har vald som hemmabana (med undantag för tävlingsuppehåll på densamma). Du får dessutom inte ha fast stall på en bana du inte tillhör, och det finns säkert fler krav ställa.
På slutet af 90-talet önskade Åke Svanstedt att flytta till Solvalla. Jag jobbade stenhårt för att det skulle lykkas, och Åke var verkligen inställd på det. Men Solvalla hade och har tyvärr med den befintliga indelningen en stor nackdel eftersom en stor del av området tas upp av en stadigt växande storstad. Dessutom avgränsas det samma området av vatten på två sidor, och det er omöjligt att hitta bra träningsgårdar i Stockholms närområde.
I Svanstedt-fallet var vi ute i randområden och tittade, och Åke fann Julmyra Gård för utanför Heby för mycket lämplig. Det var bara det, att Julmyra tillhörde Gävle, vilket var fullständigt vansinnigt eftersom att vägen till Solvalla var både kortare och framför allt mycket snabbare. Dessutom låg Julmyra endast 1.600 meter in i Gävles område sett från Solvalla-hållet. Men STC envisades med, att skulle Svanstedt till Julmyra skulle han bli Gävle-tränare. Svanstedt hade inte alls lust med det - och naturligtvis inte Solvalla heller! - så vi hittade en gård i Lagga mellan Knivsta och Almunge, men där ville ägaren/säljaren inte släppa tillräckligt med mark till att en 1000 meters bana kunde byggas, så även den möjligheten försvann och det hela slutade med, att Åke Svanstedt blev Axevalla-tränare i stället, och byråkratisk envishet förändrade svensk travhistorie rejält till Solvallas nackdel (men kanske till Svanstedt's fördel, skall jag i sanningens namn säga).

Jag tvekar inte en sekund med att påstå, att Olympiatravets final 2010 hade sett helt annorlunda ut om den hade körts utan open stretch och i någolunda stilla väder. Då hade Torvald Palema backats sist för att spara spurtkrutet till slutet på loppet och loppets för dagen bästa häst Beanie M.M. hade inte behövts plöja sig genom en styv kuling på två långsidor. Inga smygkörde hästar hade profiterat på vädret, och Beanie hade kunna hålla en för dagen fantastisk bra Copper Beech bakom sig, för de hade säkert varit etta och tvåa ändå.
Jag glädjs verkligen med Lugauer över att han äntligen fick vinna ett stort lopp i sitt nya hemland. Jag har känd Conni sedan jag var verksam i München 2002. Då hade han precis tagit över helt efter sin pappa Johann (Hans), som hade trappat ned, och Conni fick stor succes på direkten. Vi fick bra kontakt; Conni är lättsam och socialt mycket begåvat.
Ett par år senare ringde han och vill flytta fra misären, som då rådde i tysk travsport. Men han ville bli tränare direkt i sitt eventuellt nya hemland, inte gå igenom en massa kurser som man då skulle i Sverige. Jag föreslog då Charlottenlund, där han kunde få stall på träningscentret på Skovbo Travbana. Conni var där på rundvisning men blev mycket besviken över förhållanden. - Det går inte att träna hästar här, sade han rakt ut. Så det blev till Sverige i alla fall. Conni's uttalande om Skovbo vittnar samtidigt om hur duktiga Steen Juul och hans danska kollegor är, som är tvingade att träna hästar under klart svårare förhållanden än sina svenska kollegor.

Samtidig med att jag glädjas med Conni glädjas jag också med tysk travsport, där jag har jobbat och fortfarande jobbar mycket. Tänk vilka hästar tyskarna får fram på ett litet avelsmaterial! Copper Beech är högst rankat som den FJÄRDEBÄSTE inländaren efter Brioni, Nu Pagadi och Russel November.
Jag tror, att Solvallas Elitloppsgeneral Tore Fyrand var inne på att bjuda in vinnaren av Olympiatravet till Elitloppet. Men det är svårt att bjuda in Copper Beech, när de två tyskägde/födda hästar som hitintills har räknats för bättre - Brioni och Nu Pagadi - ännu inte har fått någon inbjudan. Nu finns det inte 16 hästar som är bättre än Copper Beech, så Lugauer kan nog vara lugn, och just nu ser det ut som om det finns chans till att fyra tyskfödda hästar kan finnas med i Elitloppet den 30 Maj. Mellan Copper Beech och Beanie M.M. blir det en förhoppningsvis härlig revansch i Oslo Grand Prix till vilket båda är inbjudna.

Finns det ingen som kan berätta för Vinnare-referenterna, att det engelska ordet "young" uttalas jång och inte djång?

Tillbaka till Åby, som ändå får sista ordet, för trots ovanstående handlar det om en bana som är riktigt på gång. Nya Åby med kombinerat publik- och paddockområde, som man har det på många banor i USA och i Australasien, är definitivt framtiden; jag tror stenhårt på konceptet, och det djärva beslutet om förändringen hedrar Åbytravet. Det skall bli kul att se, hur Nya Åby tas emot!

Kunde det ha blivit bättre? (28 Oktober 10.06)

Från och med i dag och flera veckor fram visar Europa upp ett sant trav-eldorado med sport i världsklass på flera håll. Börjandé i eftermiddag på Solvalla där vi skall få se inte mindre än 16 Breeders Crown semifinaler för 3- och 4-åriga. Det låter mastigt och blir det säkert också, men jag tycker att tilltaget är så djärvt, att det skall få en chans. Vilka hästar vi får se på en och samma tävlingsdag!
På söndag är det dags för årets upplaga av Gran Premio Orsi Mangelli på San Siro i Milano, som i år får en extra krydda genom tre deltagara som kommer direkt från det noramerikanska Grand Circuit. Söndagen efter bjuder San Siro sedan på Gran Premio Nazioni med deltagande av bland annat svenskarna Opal Viking, Torvald Palema och Triton Sund.
Mitt i det hela finns det ytterligare två intressanta tävlingsdagar, som sportsligt har hamnat lite "på sniskan". Jag tänkar på lördagens V75-tävlingar på Jägersro och söndagens Koster-dag på Lunden i Köpenhamn. Jägers lockar med 500.000 kronor i förstapris i både Müllers Memorial för den internationella eliten och i V75 International för de bästa 4-5-åriga hästarna. Det senare, som föga överraskande har blivit en rent femåringslopp, är rätt så bra med många intressanta hästar, men det är bara nio stycken, som känt sig kallade, och ett sådant lopp hade förtjänat att bli fullt. Samma antal i Müllers, men här är kvalitén avsevärd sämre, även om härliga Commander Crowe lysar upp.
Jag undrar, vad som är orsaken till det låga intresset för dessa högt doterade lopp. Är det den långa distansen i Müllers? Är det en sena tidspunkten på året? Är det konkurrencen från Nationernas Pris? Eller är det så, att den centrala kontrollen över anmälningerna till V75-dagarna lägger en sordin på engagementet hos den arrangerande banans sportansvarliga, när det vankas storlopp? Jag har jagat Jägersros sportchef Mats Ahlkvist här på morgonkvisten för att få svar på dessa frågor, men det pågår anmälningar just nu.
Jag hade också gärna sett, att Uppfödningslöpningens final hade legat kvar på denna tävlingsdag. Nu har det anrika loppet i stället förpassats till det absoluta novembermörkret............
Jag tycker, att idéen om att samordna Koster Memorial-dagen på Lunden med Müllers-dagen på Jägers är kul, även om Müllers och Kosters båda vänder sig mot den högsta eliten. Men Müllers är ett helt varv längre och lockar med mer prispengar. Dock måste man köra hårdare på konceptet, än man gjort i år, men det blir nog enklare, när man i kommande år inte krockar med Orsi Mangelli.
Apropå Jägersro: I går meddelades det, att banans ordförande genom många år Claes Lundell kommer att dra sig tillbaka. Claes uppfattas som en patriark av den något gammaldags typen, och det har jag alltid gillat skarpt. Många har synpunkter på, att han tillsynes har kört en hård Jägersro-linje i sin förtroendeställning i STC:s styrelse, och det har han - tycker jag - gjort helt rätt i. Det är ju inte Lundells fel, att han är den ände som klarat av att ha integritet. Hade alla jobbat som honom i sitt styrelsesarbete, då hade det blivit riktigt roligt, och då kanske situationen hade sett lite annorlunda ut i dag. Sedan många år tillbaka verkar de flesta sitta nöjda i väntan på att ATG öppnar pengapåsen. Jag hade gärna sett Claes Lundell som styrelseordförande i STC, men han har nog varit för smart för att ta på sig det jobbet, där han med den befintliga uppbyggningen av svensk travsport allt för ofta hade tvingats kompromissa.
Jag har bestämt inte alltid varit överens med Claes i de saker vi gemensamt har hållit på med eller haft synpunkter på, men det har alltid varit kul att föra en dialog med honom.

Hur ser han eller hon ut? (23 Oktober 16.33)

På måndag den 26 Oktober går ansökningstiden för travbanechefsjobbet på Solvalla ut. Just nu spekuleras det hejdvilt om vem som kommer att söka och om vem som slutligen får jobbet. Drömjobbet har det kallats av vissa. Nu skall alltså den position, som har ihopkokats av de två tjänsterna som Stefan Lundborg och Mattias Stenby lämnar delvis av ren frustration, plötsligt vara ett drömjobb. Det finns det ju ingen logik i. Faktum är, att består eller rentav försämras den nuvarande situationen inom svensk travsport, då blir det rena mardrömsjobbet. Den nye befattningshavaren skall enligt den bedömmande opinionen utveckla Solvalla till återigen att inta den ledande positionen i svensk travsport. Det fallar på sin egen orimlighet. ATG och STC har helt klart satt ner foten, och att dömma efter deras beteende då finns det ingen framtid för ett dominerande Solvalla eller en dominerande/självutvecklande travbana i Sverige överhuvudtagit. När Stefan Lundborg blev VD fick han som huvuduppgift att ta tag i det bortynande Solvalla genom att förnya, förbättra och utveckla. Solvalla hade (har fortfarande) pengar i kassakistan, och det är inte gratis att ta till förändringar. Lundborg har gett Solvalla ett helt nytt ansikte, han har lagt grund till planer om ett helt nytt Solvalla, som den första gett sin travbana åtminstone början till en profil och till att arbete med nytänkning, som man inte ser på någon anna bana i landet. Stefan fick succes med sina förändringsåtgärder, och det ogillas i vanlig ordning hos vissa inom sporten. Sedan drogs mattan bort under fötterna på Solvalla. Drygt 20 miljoner mindre i årligt anslag på två år får banan nu kämpa med. Och då vill man, att den nya travbanechefen (varför får han inte vara verkställande direktör längre?) skall ta tag i saker och utveckla Solvalla! För vilka medel? Skall han råna en bank? Är det forfarande ingen (få) som förstår, varför Lundborg och Stenby lämnar sina uppdrag? Och skulle en ny mirakelmänniska mot all förmodan lyckas med att skapa positiv förändring, då fimpas han snart av det vanliga avundsjuka jantelagssnacket, var så säkra.
Läser man platsannonsen då består travbanechefsansvaret också enbart i det övergripande verksamhetsansvaret och i att ta ut hästarna till Elitloppet. Inget om utveckling, vilket säkert grundar sig i, att Stockholms Travsällskaps styrelse exakt vet, var travsporten står just nu. Strategin måste vara att kolla marknaden för att hitta den man/kvinna som inte bara har de önskade kvalitéer men också det tålamod som krävs för att vänta ut en ny tid, där centralstyrningen har dött (för det kommer den att göra) och i mellantiden köra en vanlig skrivbordsslendrian. Det tålamodet har inte Lundborg eller Stenby. Det hade inte heller jag haft. Nu hoppas jag bara, att vi en får en ny kontorsstolsnötande lönemottagare, som är nöjd som sådan. Dem finns det för många av i sporten redan. Hur ser Solvallas nya ledare ut?
Svensk travsport kan inte leva på att enbart ATG drivs affärsmässigt. ALLA delaktiga enheter måste drivas affärsmässigt, och då tänker jag först och främst på banorna. Travtränare, hästtransportörer, veterinärer, vissa uppfödare, alla driver affärsbasserade rörelser med större eller mindre framgång. Stig H konkurerar med Svanstedt och Lähdekorpi, och självklart skall Solvalla konkurrera med Axevalla och Halmstad på ett sunt sätt. Det kommer hela sporten att vinna på.
Att centraliseringen redan kämpar en dödskamp syns tydligt på de senaste veckornas symptomatika problem med de mest enkla anmälningsrutinerna, som inte funkar. För inte att prata om de pinsamma reträterna i sak Kalmar/Gävle och Axevallasöndagarna. Det verkar också snackas och även ageras rejält i kulisserna nu, och snart kan vi nog vänta oss någon sorts genombrott. Det återstår bara att se på vilket sätt.
I Tyskland har man redan kommit längre. Från att ha varit körd helt i sänk av föreningsadministrativ misskötsel har en privatiseringsprocess nu påbörjats med framgång. Företaget Winrace GmbH har tagit ansvar och investerar förnuftigt och långfristigt. De som har sett Hamburgs nya bana och som t ex var närvarande i Gelsenkirchen när Grosser Preis von Deutschland kördes, kan bekräfta, att företaget än så länge har succes med sitt förehavande.

Jag glädjer mig över att många läser mina bloggar och kommer med feedback. Själv passar jag på att läsa så många andra bloggar som möjligt. Speciellt en "bloggarkollega" njuter jag av att läsa. Lasse Dahlgren på Travronden.se. Lasse är saklig, påläst, knivskarp i sin analys och framför allt har han rätt i det mesta, han skriver. Ingen pajkastning, inga personliga agg. Faktabaserat kritik, som är rolig och intressant att läsa. Dagens är helt undebar. Missa inte Dahlgrens bloggar!

Veckan som gick (28 September 10.46)

Kriterie- och Oaks-kval i onsdags på ett Solvalla inhyllad av en viss sordin som följd av avhopp och uppsägningar. Hursomhelst var Solvalla-tränarna återigen dominerande och tog fem platser i varje final. Lite synd att inte Jansson fick vinna med Caddie Eagle, men hästen är otrolig stark och kan vara ett rysarbud till en topplacering i Kriteriet. Kul också att Kaj Widell fick kvala in en häst till vårt största lopp för 3-åringar.

Jag förstår inte Lähdekorpis resonemang om att Solvalla-tränarna är bortskämda. För mig verkar det vara precis motsatt. Jag har varit involverad i rekryteringsarbete med syfte på att få nya tränare till huvudstadsbanan, men det verkar vara nästan omöjligt. Argument som att konkurrencen är för hård och att Stockholm begränas av två kuster överstiger våra argument om högre prispengar, större hästägaretillgång och närheten till Arlanda. Själva Solvalla-banan har inte heller så mycket att erbjuda jämfört med till exempel Halmstad. Utöver tävlingsbanan finns det den extremt kuperade skogsslingan på 1600 meter, ett ridhus och ett fåtal små hagar att erbjuda. Inga rakbanor och stora ytor som man ser på många andra banor. Solvalla-tränarna får klara sig med egna stall utan för själva banan, och det verkar ju å andra sidan funka alldeles utmärkt.
Jag är övertygat om at Solvallas stora dominans bland flera olika orsaker beror på, att Solvallatränarna har (haft?) bra möjligheter för att förbereda sina unghästar genom tävling på hemmabanan. Men nu kan det bli andra bullar på propositionssoppan, om STC skall skriva dem: 8-åriga valacker som har haft fem år på sig att bli kända nog för att vara spelobjekt skall in i rampljuset, eller har jag missuppfattat den bedömningen (hoppas det!)?

Igår kördes Europamästerskapet för 3-åringar på Vincennes banan i Paris om ett föstapris på ca 800.000 SEK utan de bästa hästarna från Danmark, Finland, Norge, Sverige och Italien. Dessa var nämligen upptagna av de största nationella storloppen för årgången. OK, Sverige är ju duktiga på att "tappa" en del hästar i handteringen, och därför fick vi också en svenskfödd vinnare, den fantastiska Zola Boko, som för Hugo Langeweg Jr. travade nytt världsrekord 11.6a/2100 meter. Behöver jag säga, att Zola Boko är uppfödd i Stockholm? Ännu en stjärna frå Annika och John Bootsman på Ekerö.
Det har även körts uttagningar till Europaderbyt (fem svenska - fyra från Solvalla! - en finsk och en norsk häst kvalade in i de nordeuropeiska uttagningarna) till vilket finalen körs på lördag i Tammerfors på den finska Kriteriedagen. Men det är även Kriterielördag i Norge och Sverige, vilket betyder, att Solvalla och V75 får vara utan ett antal av sina topprofiler på en viktig tävlingsdag.
Samtidigt med Europaderbyt kördes i går även Gran Premio Continentale i Bologna med ett förstapris på över 1 miljon svenska kronor. Loppet hade tillåtes att senareläggas en vecka gentemot tidigare år. Hade det fått ligga kvar och hade man senarelagt Europaderbyt med två veckor kunde alla som ville ha fått vara med i båda dessa penningstinna loppen.

Den europeiska storloppsplaneringen är inte speciellt komplicerat, men delegaterna som samlas flera gångar årligen lyckas ändå att röra till det gång på gång. Jag oroas över, att det är de självsamma människorna som önskar att styra administrationen av svensk travsport mot en central enhet, där de själva har bestämmanderätten över allt vad tävlingsdagar, propositioner och anmälningar angår.

Det är även galet i mitt hemland Danmark, där man också försöker att centralstyra sporten. Det går sådär, kan man säga. Man har hittat på något som heter "fokus-banor" vilket motsvarar de svenska A-banorna som tävlar helårs. Lunden (tänk att de fick vara med!), Århus och Ålborg har utpekats till att vara fokus-banor. Skive, Billund, Odense, Nykøbing och Bornholm fick vara säsongsbanor. Vad de två senare angår är det helt OK, men de tre andra opponerar. Odense har haft succes med sin lobbying och har tagits in i den exklusiva kretsen. Danmarks (efter min och många andras uppfattning) näst mest betydande bana Skive är kvar ute i kylan. Centralförbundet verkar ha missat, att planer på att förlänga Skivebanan från 800 till 1000 meter är långt framskridna. Hursomhelst är idén med fokusbanor rena tramset och bör skrotas.
Jag hoppas att få tid till att skriva en dansk blogg senare under dagen under fliken "Dansk Travsport".

I torsdags var jag i Kalmar på ett heldagsuppdrag. Jag träffade en hel del människor ur personal, uppfödar- och tränarkår, tittade på stallar och gårdar och övrig omgivning. Jag frågade nästan omedelbart mig själv: Hur i hele fridens namn kunde vårt centrala organ behandla Kalmar så illa som man gjorde, när man helt sonika gjorde om banan till säsongsbana? Här är en bana som är mycket respekterad i sitt närområde, har stor förankring i det lokala näringslivet, presterar några av landets bästa uppföddningar på ett begränsat material och har en duktig tränarkår, som tar fram vinnare efter vinnare.
Kalmar har en en VD och en sportchef, och båda känns oundvärliga i sammanhanget. Nu tvingas landets största bana Solvalla snart till att slå ihop dessa två tjänster. Hur har man tänkt att det skall funka?
Min vän och kollega Robert Lindström från Boden har bra kontakt med amerikansk travsport, och han berättade att man där borta undrar om svensk travsport är i djup kris, när VD och sportchef för landets största bana lämnar sina poster.

Vi har ett image att tänka på också. Snälla någon, ni som kan, gör något åt situationen. Snart!

Vem kan och vill föra svensk travsport vidare ? (22 September 17.21)

Jag har fått oerhört många reaktioner på bloggen, som jag skrev förra torsdagen (se nedan) efter Lundborgs och Stenbys avhopp. Efter omtal av Lennart Persson på Travnet har besökssiffrorna på min lilla hemsida skenat iväg, vilket naturligtvis är mycket trevligt.
Samtliga som har hört av sig på telefon eller via mail har hållit med mig helt och hållet, men jag är inte mer naiv än att jag vet om, att det finns andra som tycker att jag är rejält ute och cyklar. Det tråkiga är, att de inte hör av sig. Varför?

Jag var på Åby i lördags och träffade på Travrondens chefsredaktör Claes Freidenvall som sade: "Värst vad arg du är för dagen!". Nej Claes, jag är inte arg, jag är ledsen, besviken och bekymrad över vad som skall hända med travsporten i Sverige och med banan som fler än jag tycker är världens bästa.
Jag hade räknad med att få se en stor del av ATG:s och STC:s ledande personer på Åby. Det va ju trots allt banans största lopp, årets sista internationella storlopp i Sverige och ett Grand Circuit lopp. Men jag räknade bara en (1) representant för de båda företagen - tillsammans. Alltid pigga och glada Kerstin Wallentin är visserligen en bra representant, men en något starkare uppställning hade man förväntat. STC:s sportchef Per Wetterholm var också på Åby men som turist enligt egen utsaga. Jag såg Jägersros ordförande Claes Lundell, tillika vice ordförande i STC, men Claes är ju genuint travintresserat, och jag gissar att det var därför att han fanns på plats.

Jag måste medge, att det var första gången jag såg Åby Stora Pris i den nya utformingen på plats. Trots att konceptet är min idé, som jag sålde in till Åbys styrelse för några år sedan. Två snabba småbarn har medfört omprioritering av tid, och de senaste åren har Åby fallit till offer. Dessutom måste jag ju finansiera mina resor själv, så det gäller som sagt om att prioritera.
Det är inte utan stolthet, att jag konstaterar, att "nya Åby Stora" har blivit mycket väl mottagit. Nu var jag blåst på ett skiljeheat, men det är ju charmen vid konceptet, att lyckas en häst vinna loppet i två raka heat, så är dens prestation av en sådan klass, att upplevelsen blir stor ändå. En sådan prestation som Torvald Palema leverade för Åke Svanstedt i lördags. Herre Jemini, vilken uppvisning!

I morgon onsdag är det dax för en av årets roligaste tävlingsdagar på Solvalla: Kriterie- och Oakskval. Tyvärr lägger väl chefsavhoppen en viss sordin på det hela, men jag skall försöka njuta i alla fall.
Som vanligt saknas det några hästar i uttagningsloppen, och i år är det värre än vanligt. I Kriteriet saknas dock endast Zola Boko, men i Oaks rör det sig om Action Wind Ås, My Love di Quattro, Viola Silas och Zimba Boko. Alltså förra årets segrare i Uppfödningslöpningen, de två främstplacerade i den långa E3-finalen samt hästen, som många tror kommer bli den nya Ina Scot, fast Ina var ju anmäld i och vann Kriteriet.
Vad har gått snett? Det är nämligen inte så, att dessa hästar är sjuka, de var helt enkelt inte anmälda till Kriteriet och Oaks.
Här kommer vi till ytterligare en av mina käpphästar. I Danmark (mycket tjat om mitt hemland, jag vet) anmäles alla hästar automatiskt till alla insatslöpningar vid registreringen som föl. Sedan kommer det inbetalningskort för varje insats. Betalar man inte kommer det en påminnelse och sedan ytterligare en påminnelse, innan man åker ut. Det år bara ytterst få hästar - och inga stjärnor - som missar start i kvalen till något av de stora loppen. I Sverige får man ett prospekt innan första insatsen skall betalas. Betalar man inte, är man ute. Utländska hästägare, som till exempel har köpt sin häst på någon av våra åringsauktioner, får ingenting alls i brevlådan. STC har nämligen inte adresserna till utländskt ägda svenskfödda hästar!
När jag började på Solvalla 1991 frågade jag STC:s dåvarande registreringschef Stefan Johansson, varför man inte hade utländska hästägares adressser i datan, och han svarade att det inte gick tekniskt. Danmark, som har en betydligt sämre travdata än Sverige, har haft utländska hästägare inlagda sedan början den 1. April 1976. Nu 33 år senare finns det fortfarande inte i Sverige och många hästar går miste om de klassiska löpningarna.
Jag frågade även Stefan, om det inte vore en bra idé att annamma samma anmälningssystem för de klassiska löpningarna, som danskarna har. På det svarade han, att det inte var juridiskt hållbart.....
Men tänk vilken fördel det vore för våra stora löpningar. Vi hade fått se till exempel Copiad och Opal Viking i Kriterium och Derby, Viola Silas i Oaks, och det hade kommit in avsevärd mera insatspengar.

På tal om auktioner så är det snart dax för årets Kriterieauktion. Jag är rädd för att dagarna 30 Septembeer till 3 Oktober kommer att spegla situationen svensk travsport befinner sig i. Totalt skall 476 hästar (minus strykningar) under hammaren. Vem skall köpa alla dessa? Svårt att se, men vi MÅSTE gå vidare, vi MÅSTE ha en plan för TRAVdelen av vår verksamhet. Vi kan börja med unghästarna, och vi kan börja nu.
Jag pratade i lördags med min gode vän och tidigare chef Anders Lindh, som nu är generalsekreterare i Avelsföreningen, och tog upp en annan av mina gamla käpphästar, som INGEN hittills har lyssnat på: Ta bort minstapriset på 20.000 kr i årets auktion. Låt oss släppa den pinsamma ökenvandringen, när (gissningsvis) väldigt många hästar bjuds ut på sättet "tjugo tusen, ger mig någon tjugo tusen, tjugo tusen någon, första, andra, tjugo tusen..............osåld!" Börja nere på ett par tusen i stället. Jag är övertygat om, att många för 20.000 kr osålda hässtar genom årens lopp kunde ha gått för 25.000-30.000 om man börjat budgivningen avsevärd lägre. Kolla på de amerikanska åringsauktionerna: Ena ögonblicket säljer man en häst till 300.000 dollars, nästa ögonblick en till 300 dollars!
På Kriterieauktionen finns marknadens samlade expertis, vilket bland annat vill säga de flesta proffstränarna, närvarande. Om de samlat bedömmer en häst till att vara värt 10.000 kr, då är det fullständigt meningslöst och stå och harva på 20.000 kr. Dyra levande-föl-afgifter och övriga produktionskostnader är oväsentliga i sammanhanget. Iväg med hästen, när det nu finns köpare på plats. De lär inte komma igen.
Anders hade aldrig hört detta förslag tidigare och lovade tänka på det. De som har fått med sig en billigare häst kan iövrigt fira detta genom (som alla andra köpare naturligtvis) att betala anmälningsafgiften till Auktionslöpningen på 1.000 kr.

Det finns mera, som kan göras snabbt. Jag vet inte hur mycket planeringsarbete som kvarstår inför säsong 2010, men här är en idé till stimulans av de som allra mest behöver det, uppfödarna:
Lägga ner premieloppseländet och använda i stället pengarna (inklusiva de som har används till att arrangera premieloppen) till att höja uppfödarpriserna i samtliga 2- och 3-åringslopp till 20 eller till och med 25%. Jag har inte koll på finansieringen av detta, men eventuellt kan man ta bort uppfödarpengar från 6-åriga och äldre hästar för att få pengarna att räcka.

Det finns massor med helt logiska åtgärdar som kan genomföras om vilja och kompetens finns. Men det rör sig om en utvecklande arbetsstrategi, inte bromsande och rationaliserande. Lägg märke till, att jag med de relativt simpla åtgärdarna som är föreslagit ovan inte använder en ända ny krona. Men jag lovar, att de leder till nya intjänade kronor på flera olika plan, kort och långsiktigt. Frågan är bara: Vem har viljan och kunnandet till att tänka och arbeta i nya och ändå inte speciellt kontroversiella banor?

Jag kanske låter lite självgod i det ovanstående, men jag tycker inte om bara att gnälla och kritisera. Kan jag bidra med någon idé eller uppslag, då tänker jag göra det. Hoppas att det finns flera som tänker likadant.

En sport i kris..... (18 September 12.22)

Jag skulle i går eftermiddag just börja blogga med temat "Veckan som gick" när ett mail från Mattias Stenby droppade in: "Solvallas VD och sportchef slutar". Även om jag är goda vänner med båda personerna ifråga, så var detta en total överraskning för mig. Stefan Lundborg, som är en god vän sedan 15 år tillbaka, har visserligen varit uppgiven mellan varven under senaste halvåret, men Mattias Stenbys val var en total överraskning.
Det har väl knappast förekommit någon mer dramatisk händelse tidigare inom travsportens tjänstemanatmosfär, men jag tror ändå inte att folk fattar, vad det är som håller på att hända i svensk travsport. När två (de ända?) mycket innovativa tjänstemän slutar på detta sättet, måste man reagera. Visserligen kunde man be dem hålla ut lite längre, men det funkar inte så. Jag vet det, för jag har själv varit där. När jag sa upp mig från Solvalla den 20 Juni 2001 så var det för att ATG hade bestämd sig för att börja peta i mitt arbete, min propositionsskrivning, som delvis ersattes med ett fuskjobb, som utgjorde en klar försämring. Loppen skulle bli mer spelvänliga sades det från personer som inte hade en aning om hur propositionsskrivande och managering av hästar fungerar.
Nu upprepar historien sig, bara på ett betydligt mera omfattande sätt. Centrala instanser tar över banornas bestämmanderätt, och det kanske är bra, men när kompetensen för att göra detta fullständigt fattas, så styr vi mot katastrof. Svensk travsport styrs idag på ett planekonomisk sätt, där man i stället för att tjäna pengar fördeler befintliga medel på ett godtyckligt sätt som synns befriat för visioner och kunska om var pengarna skall tjänas.
Visst, ATG går bra. ATG går faktiskt lysande och som isolerat spelverksamhet gör ATG-folket ett mycket bra jobb. Men man har tagit sporten som gisslan, och sporten (läs: huvudorganet STC) klarar inte av att lösriva sig från den rollen. Som jag ser det har man tappat greppet om sportens utvecklig i sin iver att centralisera verksamheten och begränsa utrymmet för de få, som faktiskt klarar av att tjäna pengar själv. Solvalla är ett lysande exempel. Banan har blivit av med 23 miljoner av centrala medel under två år. "Vad gör det, Solvalla är ju rikt och skall bygga ny glassig arena med mera. De behöver väl inga pengar", säger många.
Tyvärr jamnför man i detta fall äpplen med päron. Till och med ATG:s VD Remy Nilson tänker så. I går uttalade han sig till Aftonbladet: "Solvalla får dubbelt så mycket pengar som Åby och Jägersro". Något punschigt, tycker jag. Solvalla kanske behöver fyra gångar så mycket för att kunna fortsätta vara nationalarena och leva upp till de krav, som sportens utövare och anhängare kräver. ATG har ju själv tilldelat de 23 miljoner som nu saknas så sent som för två år sedan. Nu gör man det klassiska felet att i "demokratins" namn stäcka vingarna på en mycket viktig spelpjäs, som under de riktiga förutsättningarna kan generera avsevärd mycket mer till sporten än alla andra pjäser (läs banor och organisationer) tillsammans. Titta på Vincennes i Paris.
Jag har full förståelse för att sporten skall leva ute i landet. Mer än ATG/STC tror jag faktiskt, för jag har ingen förståelse för att man offrar Gävle, Kalmar, Solänget, Umeå och Östersund på samma brasa som politiskt deklarerat skall generera ny luft under vingarna för glesbyggdstravet.

Jag beklager Lundborgs och Stenbys beslut, men jag förstår dem fullt ut. Det är som de säger: Det finns inget utrymme för resultatorienterade och inovativa medarbetare på ett "modernt" svenskt travsekretariat. Och sportens högsta ledare levar fortfarande i en illusion om sportens välmående. Maharajahs Derbyseger, Beanie M.M.s världsrekord, Järvsöfaks's popularitet leder lätt till en sådan uppfattning. Men under den glamouren, som dessa individer sprider över vår sport, ligger en tickande bomb, som totalt ignoreras......

Idag har Travronden en artikel om den tiårsjubilerande generalsekreteraren på STC Ulf Hörnberg. Jag känner inte Ulf speciellt väl, men jag gissar att han är en hyvens kille, ordentlig, artig och väl artikulerat. Jag tycker mig läsa mellan raderna ett missnöje med hans arbetssituation, och det är i så fall mycket förståligt. Det vore synd att säga, att STC särskild ofta har visat sig från den positiva sidan under de tio åren Hörnberg har varit chef. Organisationen har totalt förlorat kontrollen över travsporten, vilken det ju är tillsatt att sköta. Det ena misslyckande efter det andra rader upp sig: Regionaliseringen, avelsvärderingen, tvååringssatsningen, diverse utredningar, Svanstedt-affären etc. Rikstoton kör fortfarande med de samma propositionen, som när V65 startade 1974, betäckningssiffrorna rasar, sekretariatsmedarbetare ute i landet vantrivs och vissa lämnar skutan etc. etc.

Jag tycker att Lundborgs och Stenbys sorti är en varningsklocka som inte får ignoreras, och jag undrar mig igen över den klacksparken, som det tas med. Remy Nilson verkar inte speciellt bekymrad (det är kanske bra att bli av med dessa bråkiga jävlarna...?), och fackorganet Travronden negligerar öppenbart händelsen. Annarlunda kan jag inte se det, när man fram tills lunch idag enbart (under gårsdags eftermiddag) citerat det pressmeddelande som skickades ut. Ingen av de annas flitiga och läsvärda bloggare har rört på sig.

Jag har en kännsla av att det närmaste halvåret blir fullständigt avgörande för om vi har en svensk travSPORT om tio år, för nu går det raskt utför. Spelet är jag inte ett dugg orolig för, ATG sköter sig som sagt bra, och i en framtid finns det - om det behövs - andra hästar än svenska att spela på, andra sportgrenar och spel. Det kommar också att dyka upp nya Maharajah'er och Järvsöfaksar, men deras modståndare i loppen kommer att saknas eftersom de inte längre produceras. Det kommer inte att finnas en substantiell avelspolitik, och det kommer inte att skrivas ut vettiga lopp med långfristig inriktning, och amerikanare, fransmänn och italienare kommer slita hårt med att anmäla sina Elitloppshästar via internet.........
I dag måste jag nog för första gången konstatera - hur gärna jag än vill undvika detta - att svensk travsport är en sport i kris.

Derbydax! (6 September 10.32)

I dag är det Derbydag i både Sverige och Norge. Förra söndagen var det Danmark och Finland, som hade sina största klassiska dagar. Såväl den danske som den svenska Derbyhelgen var under många år ett måste för mig, men livet förändrar sig när man blir småbarnspappa. Då är det bara absolut nödvändiga resor som företas. Det är klart att det känns i själen inta att vara på plats, men man kan inte vara med på allt här i livet. Hoppas på att Derbyt blir det kanonlopp alla har hoppats på. Om Boko Stables skulle misslyckas idag kan de ju vänta till nästa år, för då kommer Zola Boko, vilken häst.......!

Idag skulle Håkan Wallner ha fylld 70 år, men han gick tvärr bort för nio år sedan, alldeles för ung. Inte desto mindre nådde han helt makalösa resultat under de åren han var på topp och han skapade en helt ny struktur inom travsporten. En struktur som fick stor betydelse för den moderne svenska travsport beträffande samverkan med nordamerikansk travsport. Wallner var en nytänkare och dessutom orädd för att jobba progressivt. Just denna rädslan för att ta tag i saker och vara inovativ genomsyrar tyvärr travsporten idag.

En annan - för svensken mindre känd - man, som haft stor betydelse för den moderna travspor